Det gamla Karmelitklostret i Landskrona

År 1410, d.v.s. redan tre år före staden Landskronas grundande, skänkte den blivande unionskungen Erik av Pommern mark och stora summor pengar till karmelitorden så att ett kloster kunde byggas vid Södra Saeby. Detta var troligtvis till största delen en botgärning för de blodbad han ställt till med under de danska krigen i Slesvig under 1400 talets första år.

Munkarna som hämtades från Tyskland anlände via Helsingör till Glumslöv. Erik av Pommern red dem själv till mötes för att under stor procession föra dem till den plats han hade skänkt dem i syfte att anlägga vad som skulle bli det första karmelitklostret i Norden. Den exakta placeringen av det kloster som sedermera kom att hamna innanför Landskronas stadsmurar har varierat med olika källor. Den allmänna uppfattningen har länge varit att det skulle ha legat på ungefär den plats där citadellet byggdes även om det verkar finnas en allmän uppfattning bland Landskronaborna att det skulle ha legat vid Karmelitergatan. Detta är alltså felaktigt ur geografisk synpunkt. Utifrån egna kartografiska undersökningar har jag dragit slutsatsen att klosteranläggningen låg precis utanför citadellets nuvarande yttre vallgrav på den plats som idag kallas kasernplan, d.v.s. precis innanför den port som före citadellets uppförande hette Vesterport.

Det finns inga bevarade dokument som rör karmelitklostret i Landskrona före 1415 då det nämns dels i ett testamente efter en adelsdam från Billeberga, dels i ett påvebrev i vilket det står att läsa om att Erik av Pommern ”för sin själs frälsning” skänkt en tomt till priorn och bröderna, samt att denna tomt är väl lämpad för klosterverksamheten, generöst tilltagen samt att den lagligen tillhör kungen. Det noteras i brevet även att det på klosterområdet byggts kyrka, klockstapel samt kyrkogård för klosterbröderna. Det noteras också att det anlagts olika trädgårdar samt andra nödvändiga verkstäder för att klostret skall vara så självförsörjande som möjligt. Ett tillägg till brevet som berättar att verksamheten i Landskrona vuxit med hjälp av kristtrogna antyder att klostret snabbt blivit ett populärt inslag i den nybyggda staden.

Att detta brev inte dyker upp förrän fem år efter klostrets grundande och byggande antyder att detta skett utan den påvliga administrationens vetskap och godkännande vilket i värsta fall hade kunnat leda till uteslutning ur den katolska kyrkan.. Det finns dock högst förklarliga skäl till denna underlåtelse från klosterbrödernas sida. Det fanns nämligen mellan 1378 och 1417 två påvar, under en period t.o.m. tre. Orsaken till detta var påven Gregorius XI:s uppbrott från Avignon och återvändande till Rom. Efter Gregorius XI:s död valde de franska kardinalerna Clemens VII till ny påve, med säte i Avignon. I Rom valdes Urban VI, med stöd av den tyskromerske kejsaren Karl IV, till ny påve.

Den maktkamp som uppstod mellan dessa två påvar ledde till att de båda bannlyste varandra och den katolska kyrkan tappade såväl trovärdighet som inflytande i moraliska frågor. Av denna anledning kallade man till ett koncilium i Pisa 1409 för att lösa tvisten om vilken av de två påvarna som var ”den rätte”. Resultatet blev ödesdigert då konciliet ansåg att ingen av de två redan valda påvarna ägde någon som helst legitimitet. Istället valde man en egen påve. Eftersom ingen av de två redan tillsatta påvarna accepterade detta val fanns det nu tre påvar.

Situationen blev nu fullkomligt ohållbar och det kallades till ett nytt koncilium i Konstanz. Vid detta koncilium valdes till sist en enda påve som tog sitt residens i Rom och därmed var tvisten löst.

Det var alltså under denna period av förvirring och maktkamp inom den katolska kyrkan som klostret i Landskrona grundades och en mycket trolig förklaring till avsaknaden av påvligt tillstånd är att grundarna helt enkelt inte visste hos vilken av de tre påvarna man skulle ansöka om att få grunda klostret.

När den nyvalda påvliga administrationen nu fått kännedom om karmelitordens nybyggda kloster i Landskrona utgick en skrivelse från den nya påven till ärkebiskopen i Lund som därigenom fick i uppdrag att grundligt undersöka huruvida alla nödvändiga ritualer vidtagits vid invigningen av klosterkyrkan. Efter att denna undersökning konstaterat att allt gått rätt till utgår såväl absolution för klosterbröderna som välsignelse för klostret.

Vad det påvliga brevet från 1415 också visar är att redan fem år efter grundandet av klostret och bara två år efter grundandet av Landskrona är klostret fullt utbyggt och verksamheten i full gång. Några namn på bröderna som grundade klostret finns inte omnämnt men bara tolv år senare omnämns Johannes Conradi som prior vilket inom karmelitorden är klostrets föreståndare, till skillnad från t.ex. benediktinkloster, där föreståndaren kallas abbot och priorn endast är dennes ställföreträdare.

Trots den antydda populariteten klostret och dess bröder hade i Landskrona finns det väldigt lite information om verksamheten men med tanke på att orden efter sin flykt till Europa lagt till predikan och själavård är det ganska troligt att klosterbröderna ofta sågs på stadens gator och torg i just den rollen. I samband med den verksamheten ägnade sig bröderna även åt insamlande av bidrag till klostrets försörjning.

I Landskronas stadslag från 1489 slås det fast att klosterbröderna inte får ägna sig åt handel annat än för sin egen försörjning utan att betala skatt för denna handel precis som vilken annan borgare som helst.

Endast en av bröderna vid det gamla klostret i Landskrona kliver småningom ut ur anonymitetens skuggor. Landskronas första lutheranske kyrkoherde, Anders Ottosen Ljung, som i en skrift av Henrik Smid omnämns som före detta karmelitmunk.

De nya Karmelitklostren i Landskrona

Efter reformationens genomförande i Norden fanns det i princip ingen religionsfrihet alls. I Sverige kunde man så sent som 1860 till och med bli utvisad ur landet om man bekände sig till någon annan tro än den lutheranska. Samma år får icke-svenska personer rätt att utöva sin religion under organiserade former. 1860 är också det år då det först blir tillåtet att avsäga sig medlemskap i svenska kyrkan under förutsättning att man därefter registrerar medlemskap i ett annat av staten godkänt trossamfund. Trots denna uppluckring av lagstiftningen tillåter man fortfarande inte klosterverksamhet i Sverige.

Inte förrän 1951 genomförs religionsfrihet i Sverige i den form vi är vana vid idag. Svenska kyrkan skiljs från staten och har inte längre monopol på kyrkliga verksamheter såsom dop, vigsel och begravning. Det blir också tillåtet att avsäga sig medlemskap i svenska kyrkan utan att för den skull behöva ingå medlemskap i ett annat trossamfund. Den nya lagstiftningen öppnar även dörrarna för klosterverksamhet i Sverige.

Strax efter denna lagändring reste den dåvarande katolske kyrkoherden i Helsingborg Bernt David Assarsson till Belgien där karmelitorden sedan 1922 bedrivit mission bland annat riktat mot Sverige. Syftet med resan var att bjuda in karmelitorden att upprätta ett kloster i Sverige. Detta besök resulterade i att det 1956 anlände en liten grupp karmelitnunnor från Belgien. Ursprungligen var tanken att förlägga klostret i närheten av Stockholm men slutligen valde man att förvärva en före detta handelsträdgård i Fortuna strax norr om Landskrona. Platsen valdes till viss del på grund av att det tidigare legat ett karmelitkloster i Landskrona och enligt en av de nuvarande nunnorna även på grund av att det var från Helsingborgs katolske kyrkoherde som inbjudan hade kommit. 1958 sökte man tillstånd för att officiellt grunda ett kloster på denna plats. Klostret inrättas slutligen 1962 och blir därmed det första kloster som grundas i Sverige efter reformationen.

Idag bor det 13 systrar i klostret i Fortuna, däribland en av de ursprungliga systrarna från Belgien.

När klostret i Fortuna var grundat önskade systrarna att även ett kloster för karmelitmunkar skulle anläggas i närheten så att de kunde vara ett ömsesidigt andligt stöd för varandra. Denna önskan ledde till att en grupp flamländska karmelitbröder 1967 köpte en gård i Norraby, strax utanför Tågarp.

Karmelitergatan i Landskrona är döpt efter karmelitorden.



Författare: Nicklas Ekström
Korrekturläst av: Tuula Mäkynen

Källor:
http://www.thenagain.info/webchron/westeurope/greatschism.html
http://www.papalencyclicals.net/Councils/ecum16.htm
http://www.alltombibeln.se/kristendomenshistoria/svenkyrk.htm
http://www.katoliknu.se/html/artcl_karmel.htm
http://www.karmel.se/

Intervju med en av nunnorna i Glumslövs kloster.