Gamla Vattentornet.

1898 fick professor Richert ett uppdrag om att göra ett förslag till ett nytt vattenverk. Efter två år satte man igång med projektet.

Norr om Säby bäck hade man hittat efter borrningar att det fanns ett stort gruslager och hade en stark grundvattenström. Maj 1903 kom bygget igång av vattentornet med maskinhus. Ritningarna till vattentornet hade gjorts av stadsarkitekt Fredrik Sundbärg. Platsen hade valts med omsorg på grund av att det var stadens högst belägna plats, 6 meter över havet. Landskrona hade ett flackt läge och genom byggandet av vattentornet fick man silhuett med karaktär.

Andra städer hade även de valt ett torn av medeltida karaktär, men genom att foga dit en spetsig tourell på utsiktstornet fick Sundbärg organinalitet på vattentornet. Detta blev en silhuett som syntes både från land- och sjösidan.

Vatten med högtryck serverades första gången i Landskrona den 23 juni 1904. Den 23 juni till den 9 juli provades rörnätet. Vattnet till stadens olika delar släpptes på under tiden den 12 juli till den 15 juli. Konsumtionen av vatten ökade från 40 till 86 liter per dygn efter att högtrycket hade tagits i bruk.

Innan vattentornet byggdes hade den mest kända vattenledningen varit Pannkakedammens källa. Även S:t Olovs sjö kom till användning och det lades ut rörnät som användes fram till 1870 – talet. Detta rörnät var gjort av urborrade trädstammar.

Det gjordes en inventering 1868 av nätet av stockledningar och det omfattade 4000 meter. Offentliga och enskilda brunnar fick sin vattenleverans från detta system. Detta vatten var inte till för att dricka. Dricksvattnet hämtades från källor och brunnar som låg i Landskronas utkanter.


Författare: Inger Mannberg
Korrekturläst av: Nicklas Ekström

Material är framtaget inom Folkuniversitet, Landskrona.

Källa:
Historien om en stad del 3, Åke Jönsson. isbn: 91-630-2150-1