Landskrona Museum

Under 1900 – talets början hade man börjat tänka på hur man skulle fira Landskronas 500 – års jubileum men man hade snabbt funnit ut att staden var både utan minnen och litteratur. Men en man vid namn Fredrik Lindholm som var redaktör för ”Korrespondenten” som flyttat till Landskrona 1893 med sitt stora intresse för kultur. Han var även Sveriges första deckarförfattare. Han hjälpte även Anton Hazelius under sin tid i Stockholm som var grundare av Nordiska Museet och Skansen.

Den 23 augusti 1910 samlades sju herrar på Handelsklubben i Landskrona som höll till på dåvarande Stadshotellet. Veckan därpå den 24 september kallade ordförande i drätselkammaren J.M.Lindelöf och vice ordförande häradshövding Martin Schmidt plus dessa sju herrar samman till ett möte på stadshotellet där ett 30-tal Landskronabor kom. Landskrona Museiförening bildades och deras uppgift blev att starta ett ortsmuseum i Landskrona. Intirimstyrelsen gick ut med ett upprop i tidningen där man bad om gåvor i form av historiska föremål. Den 1 oktober löste man provisoriskt lokalfrågan genom att hyra lokaler av handlaren Oscar Möller. Det var en tvårumslägenhet i hörnet av Lilla Strandgatan och Storgatan. Man stannade där i tre månader sen flyttade man verksamheten till ett magasin som tidigare varit ett tobaksmagasin, hyran var 15 kronor i månaden. Fredrik Lindholm blev föreståndare för museet. Medvetenheten bland många var att Landskrona hade en historia som var väl värd att bevaras. Den siste december 1910 hade man skrivit in 790 föremål, 750 hade lämnats in som gåvor.

Man började jaga nya lokaler igen efter några månader för tobaksmagasinet räckte inte till. De nya lokalerna blev gamla Gjörloffska skolan, som låg på Kungsgatan. Den 1 oktober 1911 flyttade man in i de fyra rummen på andra våningen. Fredrik Lindholm fick till uppgift att göra i ordning lokalerna så att museet kunde öppna för allmänheten och det gjorde man den 26 december 1911. Museet blev större den 1 oktober 1912 då man tog tre rum till på samma våning. År 1915 den 1 april genomförde man en flyttning till och det blev fastigheten sidan om det så kallade Selma Lagerlöfshuset där man hyrde andra våningen. Dom sex rum man hade blev för lite så man gjorde om med hjälp av skärmväggar till tio rum. Stadgarna ändrades om 1927 för Landskrona Museiförening. Det skrevs in: "Museet med allt som med full rätt därtill förvärvats eller kommer att förvärvas, skall anses som Landskrona stads egendom".

1929 användes kasern som utställningslokal för Hantverks- och Industriutställningen. Då hade Fredrik Lindholm påpekat att man kunde göra kasern till Landskronas museum. Byggnaden hann knappt hamna i stans händer innan styrelseledamoten Per Lech 1933 motionerade i stadsfullmäktige om " hyresfria lokaler i kasernen". Den 15 januari 1934 bifölls motionen. Man fick tio utställningssalar på tredje våningen samt expeditions- och förvaringsutrymmen och ett stort vindsutrymme. Lördagen den 28 april 1934 var det invigning.

Den 1 januari 1950 övertog landskrona stad förvaltningen av museet.

När Fredrik Lindholm gick bort 1938 hade Museiföreningen trott att man kunde klara av verksamheten utan att anställa någon ersättare. Men den 29 mars 1940 fick Harald Nilsson som de hämtat från Kulturen i Lund anställning som föreståndare. Under den tid han arbetade där fick museet ännu mera utrymme.

När Landskrona firade 550-års jubileum hade museets stadshistoriska avdelning fått en ny utformning som gjorde att Landskrona Museum blivit till " ett av den svenska landsortens allra främsta stadshistoriska museer". Harald Nilsson ledde också utgrävningar av vissa delar av Landskrona bland annat Österport, han skrev också Landskrona 1413 – 1963 en liten skrift till 550 – års jubileum. När han slutade 1968 var Landskrona Museum ett av de största i landet som var kommunalt.

Margareta Alin skrev om” Landskrona – modellen” i tidskriften Linjen från Landskrona Kulturnämnd. Från 1978 är det kulturnämnden som förfogar över hela Kasern. Citatet lyder " Modellen utgår från det vidgade kulturbegreppet. Vi arbetar inte strikt med de traditionella konstarterna, teater, musik och bildkonst. I stället är det våra medier. Vår huvuduppgift är att lyssna på landskronaborna, vad finns det för något specifikt i den här kommunen, som det är vår skyldighet att ta tillvara i kulturlivet".



Författare: Inger Mannberg
Korrekturläst av: Nicklas Ekström

Materialet är framtaget inom Folkuniversitet, Landskrona.

Källa:
Historien om en stad del 3 Åke Jönsson 91-630-2150-1