S:t Johannis Baptistae

När Landskrona fick sina stadsprivilegier 1413 låg unionskungen Erik av Pommern redan långt framme med sina planer för den nya orten. Byggarbeten pågick för fullt och redan två år senare var stadens karmeliterkloster färdigställt. Denna byggnad var dock inte det enda stora projektet; man hade även börjat bygga vad som under 300 år därefter skulle vara en av de mest centrala byggnaderna i Landskrona. Detta var den nya stadskyrkan som döptes till S:t Johannis Baptistae efter Johannes Döparen, föregångaren till Jesus i Bibeln. När kyrkan, som i folkmun kom att kallas S:t Hans, invigdes vet man inte men det är känt att den var i bruk senast år 1424. Tornet var dock inte färdigbyggt förrän på 1460-talet och vapenhus och sakristia lades till i början på 1500-talet.

S:t Hans var en stor kyrka med svenska mått mätt, och speciellt då i jämförelse med övriga byggnader i den unga staden. Med invändiga mått som en höjd på 22,6 meter, en längd på 70,7 meter och bredd på som mest 24,9 meter hade den gott om volym. Den var byggd i en stil som kallas baltisk gotik, vilken bland annat kännetecknas av rött tegel, spetsbågiga fönster och trappgavlar. Kyrkan hade mittskepp, sidoskepp och ett klerestorium eller fönstervåning. Däremot saknade den tvärskepp, vilket är ett kännetecken för Sofia Albertina, den nuvarande stadskyrkan i Landskrona. Tornet sträckte sig uppåt till en höjd av 50-51 meter med spiran inräknad. Kyrkans utvändiga tak förutom tornet nådde annars en höjd av 29,7 meter. Dess totala yta har beräknats till 1490 m2.

Kyrkan följde det traditionella mönstret när det gällde dess placering, med tornet i väst och koret i öst. Vapenhuset och sakristian hamnade därefter på södra respektive norra sidan. Det mest slående med kyrkan vid en närmare titt är annars slarvet under dess uppförande. Kyrkans två invändiga pelarrader som agerade stöttor för mittskepp och sidoskepp låg inte i fas med varandra och inte heller fanns det någon konsekvens när det gällde det utmätta avståndet från pelare till pelare i samma rad. Detta ledde till att den norra pelarraden och sidoskeppsmuren blev längre än sina södra motsvarigheter. Den östra änden av kyrkan, den sexsidiga korom-gången, fick ett skevt utseende som en konsekvens av detta. På insidan övergick takvalven i sin form från rätvinkliga rektanglar till parallellogram. När sedan sakristian byggdes till, hamnade den närmast symptomatiskt i en uttalat sned vinkel. Detta slarv tyder på att man arbetat under tidspress under uppförandet av kyrkan.

S:t Hans var annars en ståtlig och vacker kyrka, och väl försedd med prydnader. På utsidan hade den förutom sina trappgavlar och fönster bland annat även nischfördjupningar i fönster-våningen och en prydande sockel vid marknivån. Invändigt hade den prydnader som en stor altaruppsats, en väl utsirad predikstol, korskrank med triumfkrucifix och olika ljusredskap. Pelare, väggar och tak kan mycket väl ha ytbehandlats med kalk och därmed varit vitfärgade.

Kyrkorgeln, predikstolen och högaltaret var givetvis centrala delar av kyrkan, som även innehöll flera mindre altare i sidoskeppen. Predikstolen som var monterad i kyrkan vid dess rivning hade tillkommit 1587, altaruppsatsen förmodligen 1642, medan orgelns ålder däremot inte är känd med säkerhet. Den tros dock ha varit från början på 1500-talet.

Efter att Landskrona Citadell uppförts på 1500-talet hamnade kyrkan i centrum av en helt annan anledning. Både svenska och danska militärer anmärkte på hur man från det höga kyrktornet kunde spionera på aktiviteter inne i fästningen, och även skjuta därifrån med kanon. Fältmarskalkerna Gustaf Horn och Magnus Stenbock lät mura igen öppningar i tornet, och Horn lät även såga igenom golvbjälkarna för att de inte skulle kunna bära upp vikten av en kanon.

Med tiden expanderade fästningen och kom då allt närmare kyrkan. I en befästningsplan från 1747 bestämdes att mer eller mindre hela staden skulle flyttas ”ut i havet”, vilket innebar att kyrkan, som nu var ett direkt hinder för Citadellets expansion, måste rivas. Man började 1753 med att demolera vapenhuset. Därefter revs resten av kyrkan i maklig takt och den var inte helt riven förrän 1788. Inventarierna, däribland predikstolen och orgeln, bjöds ut till försäljning eller förstördes. Kyrkklockorna och två ljuskronor överfördes till Sofia Albertina och är i bruk än idag.

På 1930-talet togs beslut om att gräva fram vad som fanns kvar av kyrkan. Man fann dock inte mycket, utan blev tvungna att med hjälp av referenspunkter rekonstruera kyrkans läge. Denna rekonstruktion, belägen i nuvarande Stadsparken, går under namnet Gamla kyrkans grund och är helt öppen för allmänheten. Ett stort kors är monterat på den plats där högaltaret en gång var placerat och hjälper till att markera platsen.



Författare: Johan von Wowern
Korrekturläst av: Nicklas Ekström

Källor:

Anglert, Mats; Brorsson, Torbjörn; Larsson, Stefan; Reisnert, Anders. Den lyckade staden Landskrona. 2010. Landskrona museum. ISBN 978-91-976702-5-8.
Burström, Per-Gunnar. Byggnadsmaterial : Uppbyggnad, tillverkning och egenskaper. 2007. Studentlitteratur AB, Lund.
Conti, Flavio. Stilar i konsten: Renässansen. 1978. Wahlström & Widstrand. ISBN 9146132015.
Conti, Flavio. Stilar i konsten: Barocken. 1978. Wahlström & Widstrand. ISBN 9146131981.
Conti, Flavio. Stilar i konsten: Rokokon. 1979. Wahlström & Widstrand. ISBN 9146133259.
Encyclopedia Britannica. 15th Edition. 1991. ISBN 0852295294.
Nationalencyklopedin. 1991. Bra Böcker AB, Höganäs. ISBN 917024619X.
Jönsson, Åke. En skön och märkvärdig stad. 1982. SW-tryck AB, Landskrona.
Jönsson, Åke. Historien om en stad. Del 1, Landskrona 1413-1804. 1993. Landskrona Kommun, Landskrona. ISBN 9163020971.
Lindholm, Fredrik. Landskrona, från äldsta till nuvarande tid. 1931. Aktiebolaget Österberghs boktryckeri, Landskrona.
Lovén, Nils Eberhard. Landskrona under svenska tiden. Om Landskrona kyrkor och kyrkliga förhållanden. 1909.
Nilsson, Harald. Landskrona, 1413-1963. Historisk-topografisk beskrivning. 1963.
Religionslexikonet. Andra upplagan. 2006. Forum. ISBN 9137128329.
Sjöcrona, Cornelius Hans. Landskrona 1658-1933: en kortfattad skildring av Wåhlin, Hans. Scania Antiqua. 1931. Lundgrens söners boktryckeri, Malmö.
Wåhlin, Hans. Landskrona forna kyrka och dess minnesmärken. 1939. Landby och Lundgrens Boktryckeri, Malmö.

Personlig kommunikation:
Degerman, Siv. Stadsträdgårdsmästare, Landskrona kommun.
Ekström, Örjan. Arkitekt SAR/MSA, f.d. stadsantikvarie i Landskrona.
Hermansson, Carita. Minnesbanken, Landskrona museum.

Internetkällor:
Allt om bibeln (2012). http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/sjuljus.htm (hämtad 12 mars 2012)
Orglar (2012). http://www.orglar.se (hämtad 5 mars 2012)
Nippon Steel & Sumitomo Metal (2012). http://www.nssmc.com/product/catalog_download/pdf/A006en.pdf (hämtad 20 november 2012)
Slottet - Landskrona Citadell (2012). http://www.citadellet.com/historia.html (hämtad 23 mars 2012)

Svenska Akademiens ordbok (2012).
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/55/197.html (hämtad 28 februari 2012)
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/127/91.html (hämtad 3 april 2012)
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/118/130.html (hämtad 27 november 2012)

Svenska kyrkan (2012). http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=783705 (hämtad 12 april 2012)
Stenmagasinet (2012). http://www.stenmagasinet.se/webshop.asp?TopMenuView=2&category=67&ucat=86&ucat2=84 (hämtad 27 november 2012)
Sveriges lantbruksuniversitet (2012). http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002311/01/F%C3%B6r-_och_nackdelar_med_markplattor_av_natursten.pdf (hämtad 27 november 2012)