Sockerbruket.

Landskrona blev pionjärer för den svenska betsockerindustrin.

År 1838 startades det första sockerbruket men det blev inte någon framgång, så det lades ner. Det startade åter år 1854 utav grosshandlare Justus Tranchell. Han hade tagit hjälp av tyska experter. Justus Tranchell blev år 1851 disponent för Skånska Sockerfabriks AB i Landskrona. Sockerbruket brann ner till grunden år 1875 men man byggde upp det igen. Man byggde raffinaderiet inne i Landskrona och råsockerbruket ute på Säbyholm.

Efter återuppbyggandet tog Carl Tranchell över ledningen. Han hade stort tekniskt kunnande och organisationsförmåga. Carl Tranchell anlade flera sockerbruk och raffinaderier i Skåne och även på andra håll i Sverige.

Sockerbruket hade också en egen tunnbindareverkstad där man tillverkade sockertunnor, fjädringar och sirapskar. År 1916 band man samman de enorma sockerbrukskvarterna med en viadukt ”Säckarnas bro” som gick över Kungsgatan, på det sättet länkade man ihop fabriksbyggnaden med det jättelika magasinet. Det fanns också i sockerbrukshamnen två tegelmurade lastningsanordningar med torn som hade direkt anknytning till fabriken. Dessa torn blev Landskronas minsta kvarter på tolv kvadratmeter och fick namnen ”Möllan” och ”Liljan”. Dessa revs år 1967.

År 1937 startade man med ett nytt bygge som blev färdigt 1938, en fem våningar hög ny fabrik i hamnkvarteren. Första våningen var till för verkstad. Andra våningen var matsal, omklädningsrum och duschrum för de manliga arbetarna. Tredje och fjärde våningen var sockerbrukets tryckeri. Den översta våningen var klippstation för sockret och mot gårdsplanen var det omklädningsrum, toalettrum och matsal för de kvinnliga arbetarna. Detta raffinaderi var ett av landets största.

Svenska Sockerfabriksaktiebolaget gjorde en film ”Sockerskrinet” som handlade om storindustrin som gjorde betan till biten och i januari 1939 visades denna på biografen Grand.

År 1959 tog man ett beslut om att lägga ner sockerbruket. Orsaken var driftomläggningar, råsockerbruken blev till strösockerbruk och det blev till mindre arbete för raffinaderierna. Personalstyrkan var då 240 manliga arbetare, ett hundratal kvinnliga arbetare och 30 tjänstemän. Det tog ett år att avveckla. De kvarter som varit de dominerade i historien om socker Gamla Bryggan och Kung Karls Varv i centrum var slut 1960.



Författare: Inger Mannberg
Korrekturläst av: Nicklas Ekström

Materialet är framtaget inom Folkuniversitet, Landskrona.

Källa:
www.foretagsamheten.se Hämtad 2012-07-10
www.landskronadirekt.com Hämtad 2012-07-10
Åke Jönsson. Historien om en stad del 3. isbn: 91-630-2150-1