Det var tuffa arbetsförhållanden för de anställda och speciellt för de som arbeta med superfosfaten. De fick arbeta i moln av vattenånga och flourhaltiga gaser utan några gasmasker. Det var endast starka män som arbeta med superfosfaten och man kunde inte arbeta längre än 4 till 5 timmar.

De första åren gick inte bra. Man sålde inte billigare än konkurrenterna i Helsingborg. Detta ledde till att aktierna i bolaget sjönk och man hade ett möte den 31 maj 1889 där man diskuterade en försäljning men man tog beslutet att inte sälja. Istället för att sälja bolaget köpte konsul Persson från Skånska fosfataktiebolag i Helsingborg upp hälften av aktierna och detta innebar att företaget inte längre var självständigt. Nu var konstgödningsfabriken i Landskrona ett dotterbolag till den i Helsingborg.

Nu när bolaget i Helsingborg ägde en stor del av fabriken började man förnya och göra det mer modernt. Detta ledde till bättre produktion och man var uppe i 110 anställde vid sekelskiftet.

Efter 25 år i verksamhet var fabriken i behov av en förnyelse. Detta resultera i att man byggde en helt ny fabrik. Denna fabrik byggdes på fastlandet i hamnen och stod färdig 1907. En av anledningarna till man valde just fastlandet var att det blev för dyrt att frakta varorna från Gråen. Det var också praktiskt med järnvägspåret där man kunde lasta direkt i vagnarna. I den nya fabriken tillverka man ca 30 000 ton superfosfat om året och detta var dubbelt så mycket i jämförelse med den gamla fabriken.


Sidan 1 Sidan 2 av 10 Sidan 3