Tekoindustrin i Landskrona

Teko-staden Landskrona

I kölvattnet efter de stora framgångar som så väl Schlasbergs & co och bröderna Emonds två fabriker haft uppstod en uppsjö av mindre konfektionsföretag i Landskrona. Den 11 november 1946 startades Stinson, i en trerumslägenhet på Vagnmansgatan, av stinssonen Yngve Skanert. Efter några år flyttade man verksamheten till Eriksgatan eftersom det utökade sortimentet krävde större lokaler. Stinson tillverkade vid den tiden huvudsakligen hängslen och bälten men liksom Carl Emonds började man även tillverka badrockar och strumpor.

I likhet med de tre övriga stora konfektionsfabrikerna i Landskrona expanderade Stinson kraftigt och snart var lokalerna för små. 1958 fick man byggnadslov för en fabrik på det nya industriområde som växte fram längs Ringvägen, öster om Sandvången. Här kunde man inte bara samla hela sin verksamhet, på samma sätt som Schlasbergs hade gjort 7 år tidigare, utan dessutom ytterligare utöka sitt sortiment med badbyxor, shorts och skjortor. 1966 var arbetsstyrkan uppe i 20 sömmerskor och Stinson hade som varumärke blivit välkänt ute på den europeiska marknaden.

Men den nära på svindlande framgången Landskrona haft som textilstad skulle snart vara över. Under de sista åren av 60-talet började lågpriskonkurrenterna från framförallt Asien och östra Europa bli mer än vad de med internationella mått mätt små fabrikerna i Landskrona kunde hantera. 1970 lades Carl Emonds ner och 3 år efter det var det broderföretaget Emil Emonds tur att avveckla verksamheten. Stinson flyttade sin verksamhet från Landskrona. Den verkliga nådastöten blev dock nedläggningen av Schlasbergs 1978. En nedläggning som väckte stor bitterhet bland Landskronaborna. Kommunalrådet Bengt Öhrvik gick till och med så långt som att kalla det för ett rent justitiemord och tillade att staten agerat som de gjorde för att minska konkurrensen för de statliga företagen.



Författare: Nicklas Ekström.
Korrekturläst av: Tuula Mäkynen.


Sidan 3 Sidan 4 av 4 Sidan 1