Skolor och barn

1500-talet

Fattigdomen ökade under början av 1500-talet. Tiggarskaror av barn drog längs vägarna och drev in mot städerna. Några barn blev omhändertagna på de institutioner som fanns. Man visste föga om preventivmedel.

Att förbli helt barnlös var också en tragedi. Gårdar och gamla föräldrar behövde starka armar som kunde hjälpa dem och ta över gården. Om vissa barn hade det svårt för att deras föräldrar var gamla eller ogifta mödrar levde otuktigt och lättsinnigt var det inte självklart att man hjälpte barnet. Barn som ej kunde underhållas av sina föräldrar skulle den så kallad hospitalstyrelsen bidra med understöd till.

De arbetande ogifta pigor försökte amma sina barn under natten så att de kunde lämna sitt spädbarn ensamt under sin långa arbetsdag på tolv timmar.

Vuxna barn skulle försörja sina föräldrar. Det var mycket fattigt under medeltiden, det var kyrkan som hade ansvaret. Man betalade en tiondel till kyrkan, en del gick till de fattiga. På 1500-talet gick ansvaret till staten.

Tiggeriet blev ett yrke, man fick ett tiggarpass och man fick då tigga i ett visst område. Tiggeriet blev förbjudet på 1730-talet.

På 1500-talet täcktes Sverige av stora skogar som gjorde det svårt att komma fram. Där fanns också farliga djur och rövare så därför reste man inte någonstans utan man oftast stannade kvar i samma by hela livet och brydde sig inte så mycket om vad som hände ute i världen.

Några gånger om året gick man till staden för att byta till sig salt, järn och annat man behövde. Nästan alla människor var bönder och bodde i små byar. Husen var omålade och hade inga fönster utan bara små öppningar. På taket växte gräs och tröskeln till huset var så hög att barnen fick klättra över den. Det var för att inte djuren skulle smita ut. Kalvar, lamm och andra små djur sov inne i stugan tillsammans med familjen. Det var trångt och luktade starkt från djuren. Det fanns några städer också även där var många människor bönder. Grisar och getter gick omkring på gatorna och bland husen låg ladugårdar och stall.

Runt staden byggde man en mur som skyddade mot fiender. Det bodde en del hantverkare och köpmän i staden också. Ibland var det marknad på stadens torg. Marknaden låg långt bort för de som bodde på landet. Det tog två dagar att gå dit så man fick sova i en hölada på vägen. När man kom fram till stadsporten stod det en vakt där som kollade på varorna som man hade och fick betala några mynt som tull för dem, sen kom man in.

När man lekte på 1500-talet var de vuxna också med men mest arbetade man. När barnen var sju år kunde de flytta hemifrån. Det var hög spädbarnsdödlighet ungefär vart fjärde barn dog innan det fyllt ett år. Föräldrarna var rädda för att skämma bort sina barn så därför kramade och pussade de inte sina barn så mycket. Det var också vanligt att barnen fick stryk.

När de var ett år skulle de lära sig att gå och lindan togs bort. I de rika adelsfamiljerna hade barnet ibland en gåstol. Det fanns inte så mycket leksaker utan de lekte med djur av trä eller kottar. Dessutom lekte pojkarna med svärd och pilbåge. Flickorna lekte med dockor och hjälpte sin mamma med att baka och laga mat. De skulle ju också bli mammor när de blev stora.

När barnen var ungefär sju år fick de börja arbeta. Nästan inga barn gick i skolan. Nu behandlades barnet som en liten människa som visserligen inte kunde arbeta så bra ännu men annars fick klara sig själv. Ofta flyttade man från sina föräldrar när man var sju-åtta år och tog arbete på någon granngård.

Först på 1600-talet började man betrakta 7-15 åringar som barn. Då gick allt fler i skolan och bodde kvar längre hos sina föräldrar.


Sidan 1 Sidan 2 av 11 Sidan 3