Hjalmar Branting

Karl Hjalmar Branting föddes 23 november 1860 i Stockholm, dog 24 februari 1925 i Stockholm. Han ligger begravd på Adolf Fredriks kyrkogård. Han var en svensk socialdemokratisk politiker och tidningsman. Från 1907 han var partiledare för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, samt 1920 Sveriges förste socialdemokratiske statsminister.

Hjalmar Branting tilldelades Nobels fredspris 1921 tillsammans med Christian Lange för sina stora insatser inom Nationernas Förbund. Branting gifte sig 1884 med journalisten Anna Matilda Charlotta Jägerin, född i Stockholm.

De fick två barn tillsammans: George 1887– 1965, advokat, riksdagsledamot och publicist, samt Sonja 1890-1981, advokat, feminist, riksdagsledamot och mor till statsvetaren Jörgen Westerståhl.

Branting hade en högborgerlig bakgrund. Redan 1878-79 kallade han sig socialdemokrat, sannolikt den förste i Sverige. När hans föräldrar dog 1880-81 inriktade sig Branting på en publicistisk och politisk karriär. I den unga socialdemokratin blev han den ledande kraften. Han valdes på kongress som förste partiordförande, från 1908 och fram till sin död.

När August Palm startade tidningen Social-Demokraten blev han anställd 1887 som huvudredaktör och ända till 1917. Några månader var han finansminister men dessa plikter och administrativa sysslor passade inte honom med hans personlighet. Höjdpunkten i hans politiska karriär var beslutet om åttatimmarsdagen år 1919.

I dagens Landskrona finns en väg uppkallad efter honom, Hjalmar Brantings väg.



2012-06-05

Författare: Fatima Dimiraca Korektur.
Korrekturläst av: Tuula Mäkynen

Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hjalmar Branting